Polariserande metodik

Första gången termen polariserande pedagogik brukades officiellt var 1970 i boken Bilden skolan och samhället som jag skrev tillsammans med Christer Romilson. Idag uppfattas den som en banbrytande klassiker inom svensk bildpedagogik. Genom att bilden framhölls som språk förändras synen på dess kommunikativa funktioner radikalt. Bilden började jämföras med det verbala språket vilket bl. a. lett till att dess roll som påverkande redskap inom reklam- och nyhetsförmedling uppmärksammades. Bildanalys är något som bör vara självklart i all undervisning. Bildskapandet bör också utökas och utvecklas. Med bilden som verktyg i undersökande projekt kan ny kunskap erövras.

Polarisering blev ett nyckelord för denna nya bildpedagogiska verksamhet. Genom polarisering, där motsatser dras fram, jämförs och undersöks parallellt ökar medvetenhet om förhållandena i världen. Men ny kunskap innebär också krav på handling. Den ska förmedlas till ett offentligt område där den kan diskuteras och kritiseras. Bildskapandet har en ny viktigt funktion. Bilden — i form av måleri, fotografi, tv-produktion etc. — liksom text, tal, musik etc. samverkar. Pedagogisk verksamhet skall inte abstraheras i ett slutet klassrum utan omarbetas till konkret nytta i det offentliga livet. I Konstfacks bildlärarubildning kom denna offentliga avslutning, fas tre, i den polariserande metodiken att kallas metodikveckan.

Litteratur:

Bilden skolan och samhället 1970, Nordström G Z och Romilson C (Aldus/Bonniers). Översatt till norska 1972 0ch 1978.

Bild, bildanalys och bildpolarisering 1971 Romilson C och Nordström G Z (Paletten 3/1971).

Kreativitet och medvetenhet – Den polariserande pedagogikens grunder 1975, Nordström Gert Z (Gidlunds). Översatt till danska 1979. (barn- och ungdomsbild)

Uppslagsbok i Bildanalys- Teorier Metoder Begrepp 1985, Cornell P m. fl. (Gidlunds).

Jubileumsskriften – Metodikveckan 20 år 1989. Red.: Anders Ekblom/Richard Ask (BI-Konstfack).

Att våga se in i andra tankesystem och lyfta upp dem i ljuset 1997, Nordström Gert Z. Ingår i Pedagogiska magasinet 2/1997.