För att förstå Gert Z Nordström, åtminstone hans flit, bör man känna till något
om hans bakgrund. Varifrån kommer han? Det kan också vara bra att ställa frågan: Vad är det han vill – egentligen?
Han föddes i Göteborg och är uppväxt i schartauanernas Bohuslän. Luthers lilla katekes fick han plugga grundligt. Sånt sätter sina spår.
Arbetsdisciplinen tog han till sig. ”Förtjäna ditt bröd i ditt anletes svett”. Men i övrigt har nog polariseringens princip varit vägledande också här. Den kristna miljön födde en socialist och fritänkare. Rebell blev han redan i Uddevalla Högre Allmänna Läroverk på 40-talet. Under 50-talet studerade han vid Konstindustriskolan och Valand.
Av ett självbiografiskt avsnitt i hans senaste bok framgår att det inte bara var av kärlek till pedagogiken han blev teckningslärare. De ekonomiska aspekterna spelade sin roll. Efter två utställningar, en på Norrköpings museum och en på Maneten i Göteborg, sammanfattar han själv sin målarkarriär så här:
”Även om kritiken var välvillig blev försäljningen ett fiasko. Jag vill minnas jag sålde en teckning och en akvarell på båda ställena. I denna nyexpressionistiska konstera målades det pastost och intuitivt i väldiga format. Det var inte hand och pensel som gällde utan arm och moddlare. Vad varje månad innebar i materialavgifter har jag dessbättre glömt. I ALFA-butiken på Vasagatan, där de flesta av stadens konstnärer inhandlade sitt material, fick jag höra att jag låg näst högst. Endast Viking Svensson, nyligen hemkommen från Paris, hade högre kostnader”.
Det Gert Z arbetat med sen han kom till Stockholm är nära knutet till BI och Konstfack. Han har helt enkelt befunnit sig i detta hus sedan det uppfördes.
Han kom hit 1959. Efter att ha examinerats från teckningslärarinstitutet 1962 verkade Gert Z som teckningslärare i Stockholm. Han var dock snart tillbaka vid Konstfack – som lärare. Han hade god blick för sina elevers begåvning. Mig förde han in i det fackliga arbetet. Själv hade han betytt mycket för att ge nytt liv åt det dåvarande Teckningslärarnas Riksförbund och dess tidskrift TECKNING.
Det var emellertid 1968 – när annars – som Gert Z på heltid återvände till Konstfack och teckningslärarinstitutet. – Här var vi tidigt ute och redan 1967 hade studentrevolten genomförts vid TI. En rektor avsattes och en ny skulle utses. Emot både Konstfacks styrelse och SÖs förord utsåg Olof Palme – på studenternas förslag – Gert Z till ny ledare för TI och till biträdande rektor för Konstfack.
Nu inleddes en period av framsteg och förnyelse som på många sätt är enastående. Med Gert Z som drivande kraft förändrades teckningslärarutbildningen radikalt. Ett nytt bildämne utvecklades i grund- och gymnasieskolan. Arbetet på TI influerade annan lärarutbildning och debatten om bildämnet påverkade också andra ämnen. Gert Zs intensiva engagemang inom konst, pedagogik, bildanalys och bildforskning betydde mycket för utvecklingen på flera områden.
Teckningslärarinstitutet började utarbeta en helt ny projektpedagogik, den polariserande metodiken; en grupp- och samarbetspedagogik som sökte förena konstnärligt bildskapande med kritisk teori och bildanalyser.
I och med denna nya, undersökande pedagogik uppstår också de s k metodikveckorna som återkommer i mars varje år. Tanken med dessa metodikveckor är att studenterna skall ges möjlighet att ställa ut sina projekt och få dem offentligt diskuterade med yrkesverksamma bildlärare.
Till metodikveckorna har under årens lopp kommit många intresserade bildpedagoger från hela Norden. Och det kan nog sägas: Ingen bildpedagogik har under senare år haft så stort inflytande på den bild- och konstpedagogiska debatten i Norden som den som bär Gert Zs signum.
Det nya bildämnet i grund- och gymnasieskolan skapades i samverkan mellan aktiva bildlärare och lärarutbildningen. Lärarnas fackliga organisation spelade stor roll.
Det handlade om att se barn och ungdom som skapande individer men också som konsumenter av ett allt mer påträngande bildutbud. Teckning blev till Bild och fick inslag, som vid sidan av den konstnärliga verksamheten, uppmuntrade till analys och reflektion. Dess betydelse som centralt kommunikationsämne betonades.
En intensiv debatt fördes under 70-talet, förändringens förespråkare mötte motstånd. Men idag är de idéer om bildämnets roll, som Gert Z i så hög grad varit med om att formulera, allmänt accepterade.
Samtidigt som Gert Z spelade en central roll vid lärarutbildningens och bildämnets förvandling ledde han arbetet med att utveckla en ny kritisk konst- och bildteori.
Vid TI påbörjades ett forsknings- och utvecklingsarbete som på många sätt är unikt. Viktiga böcker och projekt om bildanalys, konstpedagogik och polariserande metodik har under två decennier skrivits och producerats vid BI. Exempel är projektet om Stockholms blodbad och Uppslagsbok i bildanalys. Den sistnämnda är en sammanfattning av femton års forskningsverksamhet.
Gert Z har tagit initiativet till de flesta av dessa projekt. Vid sin sida har han haft många välkända medarbetare, men han har varit den pådrivande och sammanhållande.
Utöver dessa viktiga lagarbeten som Gert Z medverkat i har han också författat egna arbeten, Kreativitet och medvetenhet – Den polariserande pedagogikens grunder från 1975 och det senaste arbetet, Bilden i det postmoderna samhället. Ett arbete som behandlar tre bildkategorier: Konstbild, massbild och barnbild.
Jag har alltid fascinerats av Catch. Den typ av fribrottning som skall ses på Elysee Montmartre i Paris eller i någon kvarterslokal i Londons utkanter. Alltså inte Sky Channel. Catch är ingen tarvlig sport. Det är ett skådespel om smärtan och förnedringen. Om det onda och det goda och om den hämnande rättvisan.
När Gert Z någon gång på 70-talet gav mig en text om Catchvärlden av Roland Barthes visade han mig att detta, av de flesta föraktade kampspektakel, som myt och tecken kunde analyseras på samma sätt som den antika teatern.
Olika kommunikationssystem, den stora konsten likaväl som Catch, massbilden, Garbos ansikte, leksaker – allt kunde tolkas med samma metoder.
Semiotiken, vetenskapen om den mänskliga kommunikationen och tolkande av tecken, är Gert Zs bas och utgångspunkt i utformningen av en ny bild- och konstanalys. Denna teckenvetenskap vill han gärna förena med psykoanalytiskt inspirerade metoder. Det är inte bilderna i sig, det de öppet manifesterar, som intresserar honom mest, utan det bilderna associerar till, skapar fantasier, symboler och arketyper av. Det viktigaste är inte bara vad betraktaren ser, utan vad denne kan uppleva under ytan och bortom det konkreta språket. Det är i denna undermedvetna värld Gert Z vill att vi skall tolka tecknens verkliga innehåll.
En del frågar sig om man kan omvandla och omarbeta denna ”dolda” kunskap om tecknen, så att den blir tillgänglig i den konst- och bildanalys, som skall brukas i de allmänna skolorna? Gert är övertygad om det.
Och därmed är jag inne på frågeställningen: Vad vill egentligen Gert Z? Innerst inne?
Jag tror han helst vill iträda sig folkbildarens roll. Det kanske förvånar mot bakgrunden av hans teoretiska ambitioner. Han omgärdar sig ju med en uppsjö av termer och begrepp. Men det ligger ändå en lidelse bakom dessa konstruktioner, att skapa en ny begreppsapparat för att visa värdet av ett bildspråk, att göra detta jämställt med andra mänskliga kommunikationsformer – och att föra ut kunskapen till folk i allmänhet.
Gert Z har också alltid talat för teorins och praktikens förening. Man måste förändra världen för att lära känna den. Kunskap hämtas ur praktiken, och kunskapen saknar värde, om den inte sätts i handling.
Gert Z är en världsförbättrare. Han har alltid syftat till att aktivera sina medmänniskor med sitt eget arbete. Och jag är säker på att han på sin nya tjänst kommer att fortsätta som förut.
Gert Z, som ju redan har professors namn, har genom sin professur fått en ny plattform att arbeta utifrån.
Den nya professuren är en viktig markering av att det finns ett nytt forskningsfält inom högskolan. Ett fält som har sin empiriska förankring i bildpedagogisk praxis, och som förutom till pedagogik, ansluter till konstnärligt utvecklingsarbete, konst- och filmvetenskap – och i viss mån till mediaforskning.
Trots bildens ständigt växande konstnärliga, kommunikativa och pedagogiska roll i vårt samhälle har den varit eftersatt i den svenska utbildnings- och skolpolitiken. Vi är därför många som med stor tillfredsställelse ser den nya professuren som en garanti för fortsatt och vidgad vetenskaplig behandling av detta område.
Konstfackskolan har rest en milstolpe i den bildpedagogiska utvecklingen, genom att vara först i Sverige med att inrätta en professur i bildpedagogik. En professur som gjorts möjlig av professorn själv. Och en professur vars ämnesområde i hög grad utvecklats av professorn själv – Gert Z Nordström.
senast uppdaterad 2007-09-09